Tillbaka.

Då var jag tillbaka igen, tack vare drulleförsäkring och min underbara mamma!

Ni har dock inte missat speciellt mycket, det har varit ovanligt lungt, eller ja, så lungt som det kan vara när man är jag. Spenderade hela gårddagen med att sitta hemma hos Kent och Lisen, dricka kaffe, snacka skit, och av misstag ha sönder både Linda och Lisen när jag efter en utdragen förmiddags-depression fick goda nyheter av min mamma och hjärnan började spelade loss totalt.

"KISSEKATTEN GILLAR VATTEN!" vrålade jag exalterat på en tämligen förvånad Shauna som lungt stod och drack vatten ur husse's vattenglas när jag talat klart i telefonen, hon besvarade min hysteriska glädje med en blick som bekräftade att jag inte bara hade stört henne i hennes lapande, jag borde dessutom söka profesionell hjälp. Bakom mig hörde jag de övriga i rummet bryta ihop och kikna av skratt. Efter att dom sansat sig slog jag mig ned på min vanliga plats brevid Lisen där hon fortfarande hysteriskt fnittrandes försökte få upp sitt rosa hårband som hon hade runt halsen upp över ansiktet. "Men vad gör jag egentligen?" frågade hon högt för sig själv när det inte riktigt gick som hon planerat. "Tja-aa, det verkar som om du försöker begå ett väldigt feminint, och ett utomordentligt dåligt självmordsförsök", konstaterade jag hjälpsamt. Då bröt dom ihop igen, men bara Kent och Daniel var dom som lyckades återhämta sig igen, Linda och Lisen var nu permanent trasiga och kunde varken andas eller sluta skratta. Så fort jag yttrade ett ord efter det bröt dom ihop och garvade, det spelade ingen roll vad jag än sa. Daniel och Kent suckade och tittade lite anklagande på mig för att jag haft sönder deras fruntimmer och gick sen till datorn, antagligen för att sysselsätta sig med något lite mera manligt än att sitta och fnittra som små flickor.

Det är ju tur att man inte tråkar ut sina vänner i varjefall.

-D.