Slå mig med något hårt! (Mobil inlägg)

Vilken jävla dag! En dag som tog sin början redan vid 5 i morse då jag steg upp och slog på kaffebryggaren och väckte det motvilliga barnet som envist höll täcket över huvudet. Vi glufsade i oss frukost, kollade på barnprogram, (min telefon ville skriva barnporr istället för barnprogram?! Det hade ju varit jävligt lyckat...) innan vi klädde på oss kläder och begav oss mot fritids och buss.

Faktiskt så var den minst stressiga delen av dagen när jag var på jobbet, det brukar vara den stressigaste tiden på dagen men idag måste något ha gått otroligt snett. För det första glömde jag ta på mig strumpor i morse, så fotjävlarna värkte och skavde utav bara helvete, och att mocka skit i mängder i ett par skor fulla av hål utan strumpor är inte heller någon höjdare.

Hungrig som en varg vid arbetsdagens slut haltade jag till bussen som jag lyckades missa med fyra minuter, tack vare min nya hippa gångstil. Så jag vart sittandes på hållplatsen i ytterligare 50 minuter som ligger precis intill en jävla pizzeria! Jag kunde inte för allt i världen sluta tänka på mat. Jag tänkte på all mat jag ville äta, vad jag hade hemma och allt gott jag skulle äta när jag kom hem.

Det sket sig kungligt. När jag väl kom in till stan var klockan så pass mycket att när jag väl kom innanför dörren svepte en drickyoghurt rätt upp och ner, kastade ihop en ihoprullbar, halvt bredd macka med den sorgligaste lilla ostbit på, som jag åt som en pytonorm... Inte min stoltaste stund, men det fanns ingen tid till att tugga. Sen sprang jag iväg igen i full kareta och hämtade Dante, för att omedelbart skynda hem igen då han hade en kompis som skulle dyka upp inom kort.

Så nu är Zeb i varjefall här, dom har jättekul. ...Med att sitta och klämma på den jävla grisen om och om igen. I EN KVART. 

Inte det minst stressigt, nej då.

Jag tror fan jag måste gå ut på balkongen och gråta en stund.

Paus på jobbet.

-D.