Bild- & Video Special.

Home sweet home.

Trots att jag är nå så djävulskt trött så har jag haft en förjävla trevlig förmiddag. Barnen lajjade och lekte under tiden den väldigt udda samlingen mödrar satt och pratade barnförbjudet, drack kaffe och konverterade in till både det ena och det andra. Men även vi fick leka, med barnslig förtjusning beslagtog vi en mask som ändrade om rösten, det var mäkta populär vilket kan ses längre ner.

Dagen till ära har även ett nytt rekord slagits, rekordet i uddaste förfrågning. Jag vet inte riktigt vad vi pratade om, men plötsligt slår det väll ner en liten talgdank i Connie's huvud och hon svänger sig hastigt runt och frågar, det här; "Men du! Du vill säkert vara med imorgon när vi ska jaga en burk fryst soppa ner för Pershyttebacken?! Klockan elva? Den som skadar sig mest får röka en cigarr!"

Hrm-hrm... Hur lockande detta fantastiska erbjudande än må vara så avböjde jag. Jag var frustrerad nog över att behöva befinna mig på kaffe och lunch klockan tio en lördagsmorgon. Vad skulle jag då inte vara om jag vart tvungen att kliva upp i ottan en söndag för att lalla upp till pershyttan och jaga burksoppa ned för en lång jävla backe med siktet inställt på att skada mig så mycket som möjligt så att jag som belöning ska få röka en cigarr, tsk-tsk-tsk. Heltossiga fruntimmer! (Som Dante nu för övrigt totalt kärat ner sig i, men han vill inte gifta sig med henne, det är hon för knäpp för säger han.)

Nej, idag har jag enbart siktet inställt på en lång stödvila och sen en kall öl med en filt i soffan.

Men här kommer i varjefall en sjuhelvetes massa bilder från denna helskumt, trevliga dag.

 

 

Nu ska jag fan sova. G'natt.

-D.

Satan's sadel har inga stigbyglar.

...Det är jag ganska övertygad om. Jag tror inte, om nu någon mot all förmodan skulle vara dumdristig nog att slå ner sin breda bak på Antikrist's sadel, att som den ondsinta typen han påstås vara skulle vilja att någon satt bekvämt på hans plats. Därav; Den har inga stigbyglar.

Där fick ni nåt att klura på...

Jag är irriterad som få, inte ens en enda liiiiten, liiiiten jävla timma kunde jag få sova. Jävla skit!

Vad är det som är fel? Varför kan jag inte sova?! Jag prövade till och med att kasta mig i badkaret, eller nej, kastade mig gjorde jag inte för det hade nog bara gjort saken värre. Men jag klev ner i badkaret med tända ljus, bubblor, bok, hela kitet! Men nä! Verkningslöst.

Så nu har jag frossa av sömnbristen och sitter och hackar tänder och har mig, och om fyra timmar ska jag befinna mig nere på stan för en lördagsdate med damerna och respektive tillhörande barn. ...Vems briljanta idè var det förresten att träffas klockan 10 en lördagsmorgon?! Garanterat Carro's, hon har försökt ta livet av mig ända sen jag suttade den där Barbie'n i bakhuvudet på henne. Säger vi i varjefall, jag måste ha något att skälla på en sån här morgon, och i det här fallet så får Carro vara boven. O' hör sen.

-D.

I ♥ AUTOCORRECT.

 

-D.

Min stackars värdighet, ett minne blott.

Jaaa... så att; Ulla var här och plingade på dörren imorse. I väntan på att hon skulle dyka upp satt jag här och filosoferade... och sippade på min jävla 'Brämhult`s' hallondryck. När det ringer på dörren reser jag mig bara från stolen, går och öppnar och flinar lite fånigt. "Heeej!" säger jag glatt, då ser hon lite... besvärad ut. "Ehm... Jessica? Du har något runt munnen", säger hon lite ängsligt och pekar demonstrativt med fingret mot munnen. Går och tar mig en titt i spegeln; röd-blå runt hela jävla käften.

Är du nöjd nu Gud?

-D.



Nattens Zombieapokalyps.

Go' morron!

Trots att jag bara sovit knappa två timmar inatt är jag vid osedligt gott humör, jag har nämligen haft en otrolig dröm; om en zombieapokalyps. Förmodligen den bästa dröm jag någonsin haft. Jovisst, den var både skrämmande och ett solklart brott mot mänskligheten, men det gör den inte mindre fantastisk.

Det var jag, naturligtvis, och det vanliga gänget otänkbara hjältar, vänner skulle man kunna säga. Inte den sortens vänner som man känt sedan barndom eller som man faktiskt skulle vilja ha vid sin sida vid ett sådant tillfälle. Nej, det här var den sortens vänner som man mer eller mindre tvingats lära känna efter att man råkat lära känna varandra lite för bra efter en oförglömlig krogrunda som man helst av allt skulle vilja glömma. Man blir ju så väldigt talför på fyllan.

Så där var vi i varjefall, i en stad som mer eller mindre var tagen ur Silent Hill. Varje dörr vi nådde fram till hade precis den där skrämmande mängden blod kletat runt handtaget som sa "Här har något förskräckligt hänt, gå för allt i världen inte in", istället för den mindre skrämmande versionen; "Jag slant med nagelklipparen". Så naturligtvis gick vi in. Härjade, ruttnande varelser befann sig bakom varje dörr och verkade inte vara den typiska sorten av zombies, nej dom var lite mer avancerade än så. Syrgasmasker, motorsåg och hela faderullan. Sen befinner jag mig helt plötsligt en bit ner på gatan, en av mina medhjältar ropar på mig nånstans nere vid kröken. Så vad gör då den hjältemodiga Jessica?

Jo, hon får tag i en väldigt lägligt utplacerad skateboard, kastar sig tveklöst över den, på mage kan jag tillägga, och åker i en fruktansvärd fart ned för backen. Självfallet utför jag också en hel drös med outförbara tricks för att undvika diverse monster och vidunder som med nöd och näppe missar att greppa tag om mina fotleder, och når slutligen fram till min vän. Hon vill gå och se till sin mormor.

Då vaknar jag. Jag var så exalterad efter detta att det var en ren omöjlighet att somna om, så nu sitter jag här och ser tillbaka med ett leènde på min fantastiska dröm.

Men nu får jag fan sluta dagdrömma, måste slänga i mig frukosten och sen ska här städas.

Mycket som ska göras idag, systembolag att besöka o.s.v.

-D.

En illa vald dag att inte bära underkläder på.

Brap, vad jag är mätt. Vi passade på att köpa med oss thai-mat hem när vi var uppe vid affären och flängde, det satt inte fel. När jag hade beställt maten och vände på klacken för att bege mig in på ICA gjorde jag en förfärlig upptäckt. "Fan vad det drar?" tänkte jag när jag kände hur kylan smög sig ändå in på skinnet. Jag brukar inte ha på mig dom här jeansen ute, hade glömt bort varför men nu uppe på affären kom jag plötsligt på det. Det som en gång var en liten skreva bak på arslet var nu ett enda stort tomrum som lös med sin avsaknad av tyg. Jag försökte lite panikartat, men ändå lite sådär hemligt sansat dra ner linnet bak på arslet, det brukar alltid fungera. Men det var väll klart att just idag skulle jag ha ett kort linne på mig... och naturligtvis hade jag gett fan i att ta på mig underkläder. Vissa dagar hatar jag verkligen mig själv, idag är en sån dag.

Nåja, sånt som händer. Kastade illa kvickt ner lite paprikor i korgen och rörde mig i sidleds runt i affären, som en krabba. Live and learn people, live and learn.

-D.

Glömd kommunikation.

När jag var liten hade jag en brevvän, hennes namn var Nathalie. Och om inte mitt minne spelar mig en massa trix så kom vi i kontakt genom att jag svarade på hennes annons i tidningen "Min Häst".

Om ni inte minns så hade dom alltid en hel sektion enbart tillägnad till att skaffa brevvänner.

Men i varjefall; När vi skrev till varandra om något glatt så skrev vi typ alltid; "Vet du vad? Jag är så glad för jag har fått en yada-yada-yada". Jag kan inte minnas att vi en enda gång använde oss utav smiley`s i breven? Idag är det nästan livsviktigt att sätta in den där förbannade gubben på rätt plats, annars får folk för sig att man är sur, arg eller bara allmänt jävla elak. Nathalie och jag vi skrev faktiskt ända upp till våra tidiga tonår utan att bli oense en enda gång, den enda skillnaden på våra brev från barndomen och på dom från tonåren, var att dom från våra tonår inte luktade blommor och hade en bild av en häst med en blomkrans uppe i vänstra hörnet.

Men åter till ämnet, om jag t.ex skriver: "Du luktar hundavföring", i någons logg så skulle denne naturligtvis bli upprörd. Men... om jag skrev "Du luktar hundavföring :)" så blir responsen troligtvis helt annorlunda då personen inte tar detta på allvar och ser det som ett skämt. Men i breven från förr då? Hur förmedlade vi känslor när vi inte använde oss utav dom uppenbart glada figurerna?

På facebook t.ex om någon jag inte känner speciellt väl eller kanske inte alls, gör en uppdatering så kan jag inte alls avläsa uttrycket i det dom skriver, men däremot med människor jag känner kan jag nästan "höra" dom säga det, hur dom uttalar det, med vilken röst dom gör det och hur dom mår för stunden. Men allting ska vara snabbt numera, snabbt, snabbt! Snabbmat, snabbköp, köpa julklappar från internet och sms. Vi tar oss inte tid att lära känna någon längre, vi vet redan att denne gymmar varje tisdag kl ...6, säger vi. Vi vet redan vad han eller hon ska äta till middag, hur deras barn ser ut och hur gamla dom är. Snabbkommunikation.

Men jag har en nyhet till er kära läsare: Vi klarar inte av vårat eget tempo.

Vi går in i väggen, vi blir inlagda och vi går hos psykolog.

Vi blir dumma i huvudet av allt det här.

Det är min diagnos.

....";D".

-Dr. D.

Ett trevligt avbrott i vardagen.

Så här på kvällen har jag haft ett mycket trevligt besök av min lillasyster och en enorm pizza som svängde förbi efter hon varit på gymmet. Så vi käkade och kollade på "Scrubs". Lina svor då och då lite frustrerat på sin telefon och Dante satt med en tom vattenpistol och hotade att skjuta oss om vi sa något. "Man får inte hota", sa Lina och sänkte ner ögonbrynen till en hotfull nivå och hötte med fingret. Då sköt han. Pang.

Men trevligt har vi allt haft trots att vi skulle ha varit döda flera gånger om den där vattenpistolen hade varit riktig. Sen hade vi ju den lilla incidenten då Lina jämförde mig med en snubbe vi pratade om; "Han är lite nördig, lite tjock och ganska slö. Han påminner lite om dig faktiskt!", touchè. Nu är vi kvitt, i fredags råkade jag nämligen jämföra henne med "en ful liten alv som pratar för mycket". Inte för att hon är ful, absolut inte! Men dom pratar ungefär lika mycket, det var ju det jag skulle få fram...

Jag kom just fram till att vi inte är så bra på kommunikation i våran familj, men så är det ju också väldigt tråkigt med konversationer där man inte vågar öppna truten för att man inte vill råka förolämpa nån känslig jävel som sitter och tjuvlyssnar 3 meter bort.

...Nu vet jag inte riktigt vad jag kom in på, men det blir säkert bra.

Nåväl, nu ska jag återgå till det jag gör bäst: Nörda.

-D.

Må himlen vara gjord av varma baguetter.

Ursch, vad seg jag är idag.

Var uppe och studsade redan vid 5-tiden imorse, igen. Eftersom att det egentligen inte finns något speciellt syfte med att stiga upp vid den tiden så skaffade jag ett, jag kastade in några varma baguetter i ugnen, kokade tè och dukade fram lite pålägg och väckte sonen så att vi fick ha en riktigt mysig frukost tillsammans. Något jag får ångra nu, skapligt trött.

Idag är det ytterligare en sån där händelselös dag, det enda jag har planerat är att tvätta lite och spela några rundor 'Mario Kart' med Dante. Fast det vill han egentligen inte spela när jag är med, igår när vi spelade försökte jag faktiskt låta honom vinna, men han var fortfarande kvar på första varvet när jag var på det tredje, så jag gjorde en u-sväng och körde utav bara helvete åt fel håll. Då börjar han skälla på mig för att jag kör åt fel håll istället. "Skit it då", tänkte jag och drog i mål.

Sen fick jag inte spela mer.

-D.

Payback.

Ni vet när man var liten och man hade gjort något som kanske inte var helt så igenomtänkt som man kanske hade velat?  Då dök det alltid upp någon viktigpetter som berättade för en hur viktigt det var att "stå med fötterna på jorden". Man tittade ner lite försiktigt på fötterna för att se efter så att man inte spontant börjat levitera iväg innan man bittert gav denne en blick som om den kunde tala skulle ha berättat för personen i fråga att denne inte bara var dum, han var blind också.

Just den här blicken gavs jag idag när jag sa till dante att äta upp frukosten, "för att då skulle han bli stor och stark". Då gav han mig den där jävla blicken, det var som att kolla rakt in i en spegel en kort stund innan han körde näsan i vädret och sa; "Jag är faktiskt sex år".

...Jaha?! Och vad betyder det? Betyder det att han tycker att han redan är stor nog och växer på bra som det är, eller betyder det att han kommit underfund med att dom gamla myterna om att spenat och dunderhonung gör dig lika stark som Karl-Alfred och Bamse bara är en massa humbug? ...Men så jävla bra då!! Då kan väll mamma berätta hur det ligger till med tomten också om lilla herrn är så jävla vuxen?! ...Unge.

Fast det skulle jag ju naturligtvis aldrig göra...

-D.

Förbannade bananlåda.

När Dante kom hem igår hade med sig både pappa och båda sin farbröder upp, han skulle nämligen få öppna presenter han med. En presentpåse full av godis, ett pennfack och en Star wars målarbok, och sist med inte minst; ett alldeles eget Nintendo 64 inklusive en massa spel av Farmor och Farfar.

Ett väldigt lyckat kalas för alla parter skulle nog Dante vilja säga.

Då det var ett väldigt piggt barn jag försökte få i säng igår gick jag in en extra gång framåt natten för att se till att han verkligen sov. Rummet var bläcksvart förutom den roterande disco-kulan som stod och spred stora silhuetter av Star Wars figurer runt om i rummet. Jag började smyga fram mot sängen, lyckligt omedveten om att det stod en låda med leksaker i mitten av rummet.

Han sov. Så jag vänder mig tyst om och börjar smyga ut ur rummet igen, kör ner foten i den förbaskade jävla lådan, piercar foten på stora vassa klossar och den sjungande blomman får frispel och börjar snurra och sjunga med höga, skärande tonarter. Barnet sov inte längre.

En mindre lugn natt, men förhoppningsvis en desto lugnare eftermiddag.

Här hemma är det redan fint, inget som behöver städas eller diskas. Nej, här finns bara jag som behöver dricka massor av kaffe. Och handla, kom jag på nu. Fan!

-D.



Låg batterinivå.

Nu pratar jag inte om datorns eller mobilens batterinivå, utan min egen. Är så trött att jag skulle kunna lägga mig och sova redan nu, utan minsta problem. Men det går ju inte för sig, speciellt då Dante inte har kommit hem ännu. Han är nämligen på sin kusin`s kalas i Örebro och jag kan nog inte vänta mig honom förrän till kvällen. Segt... segt, segt, segt. SEGT.

...Har inte så överdrivet mycket att skriva om ni inte redan märkt det, så vi tar nog och skiter i`t.

-D.

Hem och iväg.

Det vart ingen uppdatering igår, vart kvar där över natten och i min alkoholdimma kunde jag varken minnas mitt användarnamn eller mitt lösenord. Underligt.

Det var dock en väldigt lyckad kväll igår; Lina hade VM i handgester, Mamma hade tappat bort hjärnan någonstans efter vägen på väg hem från jobbet och jag pratade exalterat på om tv-spels musik innan det hela urartade till fulbilder och några rundor av "Vad skulle du välja om du var tvungen att äta det här Äcklet eller det här Vidriga?", sen har jag även ett vagt minne av en diskussion om choklad-doppade ollon. Underligare.

Nu är jag i varjefall hemma och har duschat av mig gårdagens bravader och sminkat mig på nytt, så nu bär det minsann iväg igen mot hemlig ort. Återkommer imorgon.

-D.

Tooty Fuckin' Fruity.

Jag ska alldeles strax bege mig mot bushen, styvfar fyller visst år idag. Whoups. Men samma regler gäller ju för mig som för alla andra i vårat avlånga, könsformade land; står det inte på facebook, vet jag inte om det. Anywho, det ska spelas Resident evil, drickas vin och fira att gubben tillslut börjar närma sig den ålder jag till en början trodde att han redan han nått. Han var inte glad då kan jag säga.

Jag återkommer under kvällen med bilder från denna irriterat, soliga Fredag.
-D.

Nattliga bekymmer.

Natten gick precis som förväntat. Dåligt.

Så fort jag lyckats övertala mig själv till att sluta nojja och bädda ner mig i sängen för att sova kom tusentals tankar som ett brev på posten; "Stängde jag av kaffebryggaren? Jo, det gjorde jag... Vad är klockan nu? Ett. Det betyder att jag har fem timmar på mig att sova, det borde väll räcka? Men vad är det jag ligger på? Nej! Ett veck!! Jag ligger på ett veck!! ...Ignorera det, sov bara." och så här fortsätter det sen i ytterligare några timmar, och mitt i allt detta ska det naturligtvis börjar klia på axeln som man ligger på så att man måste börja buffla runt för att komma åt att klia. Dödsdömt.

Upp kom jag, men det med nöd och näppe.

Så nu sitter jag här och väntar på att få det här mötet ur världen så att fredagen kan ta sin början.

-D.

Vi är normala, det ser bara inte ut så.

Resultatet av min statusuppdatering om mina grannars skumma kvällsvanor.

Var snälla och ignorera mina felstavningar, off my game.

-D.

Maxat paranoid.

Nu är här fint och städat. Disken är diskad, och hör och häpna; granhelvetet har äntligen åkt ut med toppen före. Mmm, bara en sådär två veckor sent, men ute är den i varjefall. Ordningen är återställd.

Kent och Ellie gick just hem efter ett besök som var fyllt av tv-spel, kaffe, kakor och en hel del skratt. Ungarna käbblade, busade och jävlades på det sätt barn gör bäst. Kent och jag försökte föra en konversation över allt oväsen men det är inte alltför lätt när man har två levnadsglada ungar speedade på kakor och saft mittemellan. ♥ "Åh, din galna kvinna!" skrattade Dante när Ellie kittlade honom för att försöka få tag i den styrande dosan. Kent satte nästan kaffet i halsen för att inte skratta och Ellie försökte fnissandes förklara att hon var ju inte alls en kvinna, utan en tjej. Tror dock inte det gick riktigt eftersom att han fortfarande låg och kved sig av skratt utav Ellie`s fortsatta kittlande.

Mitt i allt tumult tittade jag upp emot dörröppningen och tyckte mig se en person som försvann bakom hörnet, följt av ljudet av en dörr som stängs. Jag kastade mig ur soffan och upptäckte till min förskräckelse att dörrhelvetet var olåst. Jag kollade igenom kikhålet för att se om någon fanns där, lyset var tänt i trappuppgången men det kan ju vilken av grannarna som helst ha tänt, då sprang jag till fönstret för att se om någon gick ut genom porten, men man kan inte se helt bra i både mörkret och i den dåliga vinkeln från mitt köksfönster. Gick in till vardagsrummet igen apatiskt stirrande med skräck i ögonen i hopp om att få några betryggande ord från Kent om att det bara var föreställning, det fick jag inte. "Då får du nog fan spika igen dörren inatt!" sa han bara.

Tack som fan!

Tro fan att man kan sova nu, det blir till att ligga på helspänn med en kökskniv under huvudkudden och rycka till vid minsta lilla ljud, så ring för fan inte på dörrn ikväll!

-D.

En date med min ärkefiende.

Detta har jag alltså drömt, så att ni inte får för er något annat. Det måste ha varit en av de uddaste drömmarna jag haft på länge, vi bodde grannar i min dröm förstår ni. Och en dag skrek jag bara hans namn rakt ut så det ekade i hela byggnaden, han hade tydligen fött upp råttor i min lägenhet genom att plantera ut rutten mat. Vart jag än såg så låg det döda och levande råttbebisar. Då kommer han in genom dörren. "Vad är det?" frågar han irriterat. "Varför odlar du råttor i min lägenhet?!" gormar jag, "Varför inte bara göra det i din egen lägenhet?". "För att din lägenhet är mycket större, vill du byta?" frågar han som om det vore en självklarhet. Jag suckar och säger sedan nåt som till och med får det medvetande jaget att rycka till. "Nej det vill jag inte, men om du absolut måste föda upp råttor kan jag väll hjälpa dig att laga mat så du kan ha dom hos dig". (VA?) Han ser nöjd ut och slår sig ner i soffan och slår på tv:n under tiden jag börjar dra fram stekpannor för att genast börja laga mat åt hans rått-uppfödning. Men dagarna går och han verkar befinna sig mer och mer i min lägenhet, och när det sovande jaget får se det drömmande jaget gå och slå sig ner hos min ärkefiende i soffan och kryper in under hans arm med en kopp kaffe och han ömt kysser mig på pannan, vaknar jag.

Tack o tack o tack, till vem det än var som väckte mig ur min sjuka, sjuka, sjuka dröm! Jag skulle bra gärna vilja vet vad en drömtydare skulle ha att säga om det där; "Jag är ledsen Jessica, men det verkar faktiskt som att du har gått och blivit helt jävla ärkestörd".

Nu ska jag i varjefall försöka skaka av mig min dröm och göra lite nytta, här ska dammsugas och göras fint, imorgon kommer b-stöd och i eftermiddag kommer hela familjen Weidt på kaffe.

Laters.

-D.

Vart hittar jag dom?

Notera att jag aldrig pratat med snubben förut, helt plötsligt frågade han bara "Haru unge?"

...Jag vet inte vart jag hittar dom, eller hur dom hittar mig.

Scary.

-D.

Böckerna`s helande effekt.

Jag övertalade min far att komma över med alvedon åt mig, jag höll på att gå under av den olidlig smärtan. Dessutom började jag må illa av den. Men när jag väl tagit alvedonen och la mig i sängen med täcket över huvudet så gjorde jag misstaget att verkligen försöka bli av med den förbannande huvudvärken, hjärnan vart mer och mer spänd och smärtan vart bara värre och värre.

Tillslut bestämde jag mig för att ta med mig en bok och krypa ner i badet för att sluta försöka bli av med huvudvärken, så i tanken begav jag mig till en stad jag aldrig skulle vilja befinna mig i, men som jag mer än gärna betraktar utifrån; Terry Pratchett`s "Ankh-Morpork".

När vattnet tillslut börjat kallna och jag slog ihop boken upptäckte jag att huvudvärken försvunnit. Vilket bevisar att böcker inte bara är magiska, utan dom är också helande. Och om ni tycker att det är förundrande så vänta bara tills jag berättar för er om min svarta handduk som aldrig slutar ludda hur mycket man än tvättar den. Det ser ut som om jag har svart päls.

Nu när jag satt mig ner för att njuta av stillheten i huvudet vart jag nåt så alldeles förgrymmat sugen på en kopp kaffe, men jag tror inte att det är så klokt att utmana ödet nu när jag äntligen blivit av med den värkande hjärnan, så jag tar mig en kopp apelsin och jordgubbs tè istället. Åtminstone för tillfället.

-D.



Skitarg med skallebank.

AJ SOM FAN.
Om ni inte förstår texten med stora, röda bokstäver så betyder det att jag har ont. Man kan ju aldrig riktigt veta med hur vissa människor är funtade, men det är ju ett annat ämne till en annan gång. Alltså, jag har då årets värsta huvudvärk hittills. Det kanske inte låter så illa med tanke på att det fortfarande är Januari, men jag vågar nog säga att det faktiskt är årens värsta huvudvärk. Kul. Det slog till direkt när jag vaknade som ett fallande betongblock rakt i pannan, yrslig och trött klampade jag upp med mord i blick. Detta kan alltså omöjligt bli en bra dag, det har jag redan bestämt. Och just därför det här det enda som får spelas i högtalarna idag; en sån här dag förtjänar inget annat.

-D.

Fy fan!!

Jag kan inte sova. Och desto mer jag tänker på att jag inte kan sova, desto mer retar jag upp mig. Underjävlabart. Det blir ännu bättre när jag vet att jag ska upp tidigt och göra en massa ansvarsfulla saker. Viktiga saker. Ingen press. Nej ingen jävla press alls!

Jag hatar det här förbannade samhället. Det sätts en jävla massa press på att man ska sova och gå upp i tid för att vara en bra människa, sen skriver idiotjävlarna i tidningen att "stress är minsann jävligt dåligt för hjärtat". Jo tack jag märker det!!!

-D.

Kvällens sista inlägg.

Jag har fått en briljant idè så här på kvällskvisten, och allt har att göra med mina matvanor.

Spånade runt på nätet nu under eftermiddagen och stötte på något som jag inte kan låta bli att prova, det ska varken bantas eller tränas utan bara göras en smärre justering som tydligen ska göra underverk för både kropp och själ! Detta ska nu alltså provas och jag har höga förväntningar och förhoppningar på metoden som jag hoppas ska höja livskvaliteten betydligt, så nu är det självdisciplin som gäller.

Vilket inte är min starka sida.

Men nu har jag faktiskt så tråkigt att jag ger upp för kvällen och kryper ner i sängen med en bok, för det är fan livskvalitet om något. ;)

God natt, sov sött och glöm inte bort att vakna.

-D.

Luffarmössan.

Min mössa. ♥

Den har fått sitt smeknamn luffarmössan av mulle då han stenhårt tror på att folk misstar mig för luffare och ger mig pengar när jag knallar runt i den här mössan. Mor och lina är istället av en annan åsikt, dom tycker att jag ser ut som en av svamparna i Super Mario. Den är inte populär bland mina nära och kära helt enkelt. Alltid ska det tjafsas när jag tar på mig den; "Måste du ha på dig den där jävla mössan?", men hur mycket mothugg den än får slutar det alltid med att jag har den på mig. Främst för att den är varm och för det andra att den så jävla awesome!

Nu kanske ni undrar varför jag just spenderade min tid med att skriva ett inlägg om min mössa, svaret är för att den här dagen har varit så jäkla händelslös att jag inte har något annat att skriva om.

Jag vandrade runt i hallen, vankade av och an och funderade hårt och länge på vad som hänt idag som skulle kunna vara värt att skriva om. Men där fanns inget. Det var då jag slängde en blick upp mot hatthyllan, och där låg den. Jag tänkte; "Hmmm... mössa?" och sen vart det som det vart.

...Jaa.

-D.

Edit: Morsan rättade mig med att hon minsann tycker att jag är lik vätten i trolltider, bara att snurra på mössan och försvinna. Paplink!

"Mina bananer och herrar..."

God morgon.

Den här dagen har i varjefall börjat bra, åtminstone för mig.

Dante kollade på tv:n imorse och jag satt med en kopp kaffe och försökte vakna till i mitt lilla hörn av soffan, det sista jag hör ifrån tv:n är att någon säger "Mina damer och herrar..." och sen hör jag inget mer; jag har bara ögonen för Dante. Han får nämligen för sig att upprepa det dom just gjorde på tv:n och bugar sig högaktningsfullt och medans han gestikulerar inbjudande med handen säger han högtidligt; "Mina bananer och herrar...". Han såg tämligen förvånad ut när detta inte åtföljdes av applåder som på tv:n utan av gapskratt, "Men vad skrattar du åt?!" fräser han ilsket.

Jag kunde inte svara, jag hade fullt upp med att kippa efter andan och kikna av skratt, han stampade förnärmat därifrån och jag fortsatte att skratta så tårarna sprutade. Stackars danten då. ;)

Nu: kaffe och frukost.

-D.

Ett sjukt möte.

Det har varit en riktigt härlig dag idag, hade bland annat en helt underbart underhållande möte idag.

Dessa möten brukar vanligtvis vara både tråkiga och deprimerande, men aldrig med martin. :)

Det började direkt när jag klev innanför dörren och han skulle börja skriva in mina uppgifter i datorn, jag märkte att han började veva lite extra med datamusen till en början, sen eskalerade det hela till att han började banka den frenetiskt i bordet. "Men så här kan det ju inte gå till!" började han gorma och vände sig sedan suckandes om och frågade om jag inte råkade vara datakunnig, jag svarade nej och sa att det är fick han allt lösa på egen hand. Men efter lite extra vevande och bankande fick han den att fungera någelunda i varjefall. Allting urartade härifrån. Ingen av oss kunde helt plötsligt skriva ner datum och det gick åt en jävla massa tipex på vårat möte, vi skrattade hopplöst och gick vidare med ärendet; nämligen att diskutera tillfällig praktik. Där kom vi fram till att de arbetsområden jag skulle kunna tänka mig var svets, industri och djur. "Vilken kombination!" utbrast han skrattandes och skulle försöka få in detta i datorn, då började den krångla igen. Mera gorm och bank.

Sen skulle han även tillägga mina sociala svårigheter på pappret; "Hur skriver jag då? Att du har social fobi?" frågade han, "Nja det är väll lite att ta i, du kan väll bara skriva att jag har begränsad social förmåga?" svarade jag varav han imponerat spärrade upp ögonen, log och utropade "Braaaaa!" och började genast skriva in det innan han tillade; "Du borde kanske börja jobba här med mig istället?"

Vi avslutade vårat möte med två stora leende och med att torka våra skratt-tårar och han försäkrade sig om att jag inte vart allför snurrig i huvudet av vårat underliga möte.

När mötet avslutats begav jag mig hem till kent och lisen för en kopp kaffe innan hemfärd, dante och ellie lekte som vanligt förvånansvärt bra ihop under tiden vi vuxna pratade en massa bla-ha.

Men nu borde jag nog avrunda, är ju mitt uppe i matlagning. Fisk står på schemat och den börjar få en ovanligt mörk färg noterade jag nu.

Laters.

-D.

Gammal som jag.

I morse när vi klev upp frågade dante mig om när han är gammal nog att spela mitt "Final Fantasy X" spel. "När jag är sju år?" frågade han längtansfullt, "Nej du måste vara mycket äldre än så" svarade jag trött. "Men när jag är åtta år då?" fotsatte han.

"Nej dante, du måste vara jättegammal för att spela det där spelet, det är jättesvårt!"

Då tittade han lite föraktningsfullt på mig och gav till svar; "Jaha... som du mamma?"

Synd att jag inte har någon pung, då hade han bara kunnat sparka mig på den. Samma Effekt.

-D.

We look so goooood!

Jag måste nog ta och skaffa mig ett par sånadär!

Eller inte. ;)

-D.



Braap!

Det är ett överjävligt mätt fruntimmer som just nu sitter och knappar på tangenterna, mätt som satan.

Idag har inte varit någon vanlig slö söndag, den har varit ganska fartfylld och har spenderats ganska vettigt måste jag få säga. Idag fick vi nämligen finbesök av självaste Norèn och hennes Rasmus som har varit här och förgyllt dagen för oss, dante fick till och med en försenad julklapp; en silvrigt armband med döskallar på som jag just nu sitter och funderar på om jag skulle kunna trokla på mig. Förmodligen inte.

Dante`s pappa åkte hem mitt i besöket och jag var lite rädd att dante skulle bli hjärtskärande ledsen, men det gick faktiskt över förväntan. Han börjar bli stor, min lilla kille.

 

När norèn och rasmus begett sig hemåt började jag laga mat eftersom att dante beställt hamburgare idag, så det vart det. Hamburgare, pommes frites och coleslaw. Så nu ligger han och plaskar i badet och tjoar och tjimmar så länge som möjligt i förhoppning om att jag mirakulöst ska glömma bort att han ska tvätta håret. Bra försök... Men nej.

När han bubblat klart därinne så ska jag fara ner i tvättstugan och slita tvätten ur tumlaren så att jag äntligen får ta kväll! Kan inte vänta tills jag får kasta mig på en tom soffa och slötitta på tv-apparaten och njuta av lugnet med en kopp tè. Ljuvligt!

Och jo... jag hade ju lovat en bild på groteska hår.

Så att... här är det:

Fast man kan ju undra varför mina kinder ser ut som om Boy George har varit där och pudrat, har ju inte ens någon rouge på mig? Skit samma, så där ser i varjefall en frisörs värsta mardröm ut.

-D.

Lördagsmys.

Jag försökte vara produktiv idag, jag försökte verkligen!

Eller ja... jag försökte tvätta men det visade sig vara upptaget fastän det stod på listan att det skulle vara ledigt. Ooooh stackars mig som inte fick spendera hela lördagen i tvättstugan, jag är förkrossad! Not.

Jag gav mig på att blondera lite till istället, och nu börjar det faktiskt likna något! Visst, jag är fortfarande både gul och ljusorange på sina ställen, men vill man vara fin får man se ut som skit ett tag först. Det är regeln.

Lägger upp en bild under morgondagen så får ni se hur det ser ut.

Nu är det dock lördagsmys som gäller, chips och sambal olek dip står uppdukat och dante har sin godispåse som han nästan sitter och kramphåller. Jag gav upp tv:n när danne sa att han ville se på "Vampire Diarie`s"... då kollar jag nog hellre på färg som torkar. Vilket skitprogram!

...Fast nu bytte han. Till "Teen mom" på mtv.

Kill me now.

-D.



En god start på dagen börjar med...

...Ja, ni ser ju själva. Så här ser alltså ut här hemma just nu, like father, like son.

Jag var faktiskt den som lyckades hålla mig vaken längst igår, jag kunde inte sluta läsa, trots att jag läst ut boken minst 5-6 gånger tidigare. Men trots det så skrattar jag högt på samma ställen som tidigare och blir förtvivlat ledsen när en person jag redan vet kommer att dö; dör.

Men det var igår det, idag dricker jag kaffe och funderar på vad som ska göras under dagen. Jag vet att kvällen för med sig chips, film och allmänt lördagsmys. Men dagen då? Vad ska jag göra under dagen? Dricka kaffe och lira wow tills jag storknar eller hitta på något produktivt att fördriva tiden med? Eller kanske både och?

Jag är full av frågetecken idag, så jag ska väll försöka räta ut alla dom där frågetecknen och sätta igång med dagen. Smell you later!

-D.



Tanten är trött.

Sjukt, sjukt trött faktiskt.

Men lite ska jag väll orka skriva ur mig innan jag kastar mig i sängen med en bok, varken tv eller dator intresserar mig vid det här stadiet av trötthet, men konstigt nog gör böcker det. Fast det kan vara för tidigt att säga än så länge kanske, rätt som det är så vaknar jag till med trycksvärta i pannan. Dante som tur är underhållen av sin far som följde med och hämtade honom i skolan för första gången, det var en blyg liten pojke som kom ut genom dörren när han förstod att pappa var där, han hade ju trots allt inte väntat sig honom förrän kvällen och var nog inte helt förberedd. Men det gick över efter ca 3 meter.

Mullvind var här på förmiddagen och drack kaffe och vi pratade om trängda, mordiska japaner med solfjädrar och pilbåge under tiden som vi såg på kristen propaganda, jag är för trött för att förklara sammanhanget, men jag är ganska säker på att det handlade om film. Kan man ju hoppas i varjefall. Mwaha!

...Usch vad trött jag är.

Anywho, det har varit en lugn och stillsam fredag och den kommer att bli ännu lugnare. Men imorgon är en ny dag och nya tag, vad nu det betyder. Jag trodde aldrig jag skulle säga det i hela mitt liv.

Jag hatar faktiskt det uttrycket, det är så väldigt... Ned Flanders.

Skitsamma.

-D.

Fotost anyone?

Eftersom att jag vaknade så tidigt imorse tänkte jag att jag skulle passa på att krypa ner i badet med en bok innan det var dags att väcka dante. Sagt och gjort, jag kröp ner i ett ångande bad och drömde mig bort i andra världar med drakar, alver och trolldom. Men innan jag visst ordet av hade jag läst ut boken, det som fanns kvar av vattnet var nu iskallt och mina fötter var så skrynkliga att man hade kunnat riva ost på dom. (Hoppas ni inte funderar på att äta taco`s idag, isåfall var det nog dumt att läsa det här.) Men jag lyckades i varjefall kravla ur badkaret med frossa och skrynkliga fötter, väcka barnet, stoppa i honom frukost och få iväg honom till skolan i god tid. Vilken jävla start på dagen...

Men nu är jag hemma och har kokat en kanna kaffe och tagit en snus som jag tänker njuta av i lugn och ro innan dagen tar sin början på riktigt, mullvind kommer på kaffe under förmiddagen och till kvällen förväntas dante`s pappa komma på besök för första gången på länge, så kiddot var i varjefall på gott humör när han klev upp imorse. :) Igår när vi var på lågprismagasinet tyckte nämligen dante att vi skulle köpa en kompass till pappa så att han inte riskerade att gå vilse när han skulle hit, gò unge.

Tvätta måste jag också göra på tal om det helt utan vidare, så jag återkommer senare, laters.

-D.

Om jorden var platt...

...skulle jag sparka dig över kanten! ...Klockhelvete!

Vaknade 04.13, klockan ringer om två timmar och jag är fan bitter. Fredag är det också, då ska man väll åtminstone kunna få lite mer sömn så att man är lite pigg till kvällen, men nej; jag ska vara upp kvart över fyra och studsa som en gammal tant.

Fast ska man se det positivt så ska jag väll vara glad att jag vaknade överhuvudtaget... nu när jag är pensionär och allt!!

-D.

The return of... moi?

Jag är tillbaka. Fast lite klokare, lite tjockare och framför allt; lite gladare!

Det var ju ett tag sen jag skrev här sist, vet inte riktigt varför jag slutade så tvärt. Jag tappade väll stinget helt enkelt. Men men, det var då och nu är nu. Och nuet har med sig nya förändringar sen sist vi sågs: Jag har flyttat, dante går i skolan och jag är blond... ish.

Så att ja, det var väll mest det jag ville meddela för stunden, jag har lite svårt att koncentrera mig helhjärtat på vad jag skriver då jag i skrivande stund utforskar min sproilans nya dator som jag fick av planeten jordens grymmaste mamma, just för syftet att jag ska blogga på den. Så då får jag nog allt ta och göra det också om jag vet vad som är bra för mig. ;) Men dagen då? Jo, nu ska ni få höra; dagen den började med smörgåsrån över hela köksgolvet, en morgontrött unge som jag fick dra ur sängen som sedan trätte på mig att jag klädde honom för kallt då han minsann hade sett på nyheterna att det skulle bli blåst och regn hela dagen. (Ursäkta mig då Mr. Weatherman!) Iväg med barnet till skolan och hem och städa undan julen, dricka kaffe och äta frukost. Men nu är i varje fall julen ute, eller ja... förutom julgranen som står och ser bister ut.

Men nu vet ni i varje fall att jag är tillbaka, samma adress, samma psykfall, fast lite gladare.

Nu ska jag fortsätta utforska datorn, vi syns snart igen.

Jag lovar.

-D.