The return of... moi?

Jag är tillbaka. Fast lite klokare, lite tjockare och framför allt; lite gladare!

Det var ju ett tag sen jag skrev här sist, vet inte riktigt varför jag slutade så tvärt. Jag tappade väll stinget helt enkelt. Men men, det var då och nu är nu. Och nuet har med sig nya förändringar sen sist vi sågs: Jag har flyttat, dante går i skolan och jag är blond... ish.

Så att ja, det var väll mest det jag ville meddela för stunden, jag har lite svårt att koncentrera mig helhjärtat på vad jag skriver då jag i skrivande stund utforskar min sproilans nya dator som jag fick av planeten jordens grymmaste mamma, just för syftet att jag ska blogga på den. Så då får jag nog allt ta och göra det också om jag vet vad som är bra för mig. ;) Men dagen då? Jo, nu ska ni få höra; dagen den började med smörgåsrån över hela köksgolvet, en morgontrött unge som jag fick dra ur sängen som sedan trätte på mig att jag klädde honom för kallt då han minsann hade sett på nyheterna att det skulle bli blåst och regn hela dagen. (Ursäkta mig då Mr. Weatherman!) Iväg med barnet till skolan och hem och städa undan julen, dricka kaffe och äta frukost. Men nu är i varje fall julen ute, eller ja... förutom julgranen som står och ser bister ut.

Men nu vet ni i varje fall att jag är tillbaka, samma adress, samma psykfall, fast lite gladare.

Nu ska jag fortsätta utforska datorn, vi syns snart igen.

Jag lovar.

-D.