Nattliga bekymmer.

Natten gick precis som förväntat. Dåligt.

Så fort jag lyckats övertala mig själv till att sluta nojja och bädda ner mig i sängen för att sova kom tusentals tankar som ett brev på posten; "Stängde jag av kaffebryggaren? Jo, det gjorde jag... Vad är klockan nu? Ett. Det betyder att jag har fem timmar på mig att sova, det borde väll räcka? Men vad är det jag ligger på? Nej! Ett veck!! Jag ligger på ett veck!! ...Ignorera det, sov bara." och så här fortsätter det sen i ytterligare några timmar, och mitt i allt detta ska det naturligtvis börjar klia på axeln som man ligger på så att man måste börja buffla runt för att komma åt att klia. Dödsdömt.

Upp kom jag, men det med nöd och näppe.

Så nu sitter jag här och väntar på att få det här mötet ur världen så att fredagen kan ta sin början.

-D.