Hemsökt av Kalle Anka's sexvanor.

Runt läggsdags igår ringde Mulle, vi pratade lite om livet i allmänhet innan en konversation dök upp som lät ungefär så här:

 - Jaha, ska du sova snart eller?

 - Tänkte det, men jag har haft så jävla svårt att sova den senaste tiden.

- Du är ju överspänd, försök att slappna av istället.

- Jag försöker, men jag kan inte!

- Tänk på Kalle Anka, då slappnar man av... eller bilar, det funkar också.

Då mitt intresse för bilar är näst intill obefintligt valde jag Kalle Anka. Vad hade jag att förlora?

Det började faktiskt bra, jag slappnade faktiskt av. Jag drogs tillbaka till den tid då jag bekymmersfritt låg i mitt flickrum där väggarna pryddes av ett tjugotal häst-affischer och någon enstaka affisch av en barbröstad Marcus Schenkenberg och fnissade förtjust till Kalle Anka's ständigt misslyckade upptåg. Men som alltid när jag tänker för länge på någonting så börjar min förrädisk hjärna i smyg att analysera allt den kan komma över tills det slutligen urartar katastrofalt. Just i det här fallet ledde fanskapet mig in på dom incestuösa släktbanden i Familjen Anka. Jag förbannade mig själv, viftade ilsket bort alla tankar om Kalle och hans Romanovska jävla familj tills jag tillslut lyckades ignorera mig själv och somna. Nåja, helt illa var det ju inte... Jag somnade ju i varjefall? Visserligen i rent självförsvar, men ändå. Men för säkerhets skull kör jag nog på Bamse ikväll, där kan det väll ändå omöjligt spåra ur. Isåfall måste jag nog lägga in mig själv med omedelbar verkan.

Nu tänker jag äta upp min frukost, slå på en kanna kaffe och sen rycka upp sonen ur sängen innan det är dags att ila iväg till skolan. Måndagar... vilket jävla skit.

-D.