Det blev ingen vidare avslutning på dagen, ett samtal som var oerhört jobbigt och ledsamt har lagt sig som ett stort svart moln över kvällen. Varför ska allt behöva bli så pass dramatiskt och överförstorat så fort alkohol är med i bilden? Fan också, fan, fan! Är inte livet tufft nog? Har inte alkoholen ställt till det tillräckligt?
Tydligen inte, den har tydligen fler sinnen att förgifta och sakta men säkert förtära.
Och nu kryper sig ångesten sig på, "Var jag för hård?", "Skulle jag inte ha sagt så?", "Kunde samtalet ha slutat annorlunda om jag sagt si eller så?", Men nej, jag står för det jag sa och mitt beslut att avsluta samtalet och be denne ringa i nyktert tillstånd istället var helt klart rätt, jag klarar inte av annat, jag orkar inte med det, det var så fruktansvärt jobbigt att hela jag skakade som ett asplöv och mitt psyke är redan skört nog som det är, varken jag, min syster eller min mor som alla drabbades av samtalet har ork eller energi till att klara av något sådant här nu. Så snälla, gör det inte igen, inte nu, och lämna min syster och min mamma utanför det här, dom har inget med det här att göra och dom har det redan tufft nog som det är utan att sånt här ska behöva tynga ner dom.
Men nu till annat, jag har fyra kola-snören inmosade i truten. Det är väldigt vackert, ni borde se det, och det ser verkligen oerhört elegant och sofistikerat ut när jag försöker tugga. När man inte får röka i upprört tillstånd får man vara lite kreativ och ibland hitta på sina egna sätt, mitt är alltså fyra kola-snören i käften samtidigt, jag borde ringa sluta-röka-linjen och meddela dom om denna sensationella upptäckt.
Äh, nu ska jag nog skita i det här för idag.
Ta vara på varandra.
-D.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar