Legosmärtor.

Nu har jag suttit och knåpat ihop ett oförskämt vackert lego-flygplan i nån timme på ett stenhårt golv, men när jag satt där koncentrerat i skräddarställning lutad över benen på det hårda golvet lade jag inte märke till stickandet som började sprida sig i det understa smalbenet. Det vart jag varse om när jag skulle ställa mig upp istället och benet vek sig åt sidan, det känns som om mitt stackars oskyldiga smalben blivit brutet på mitten, krossat och trampat på, så nu går jag runt och haltar och ser ut som självaste Snushasse på en väldigt glad promenad.

Dante satt och spelade spel på telefonen och tittade ibland upp för att med en allvetande ton påpeka något fel jag gjort eller så sa han "Ja, jag klarade det! Jag är ju helt otrolig!", självförtroendet är det minsann inga fel på. Unge... :)

Men nu ska jag lägga mitt ett långt, skållhett skumbad och sen trösta mig med en stor jävla skål chokladpudding. Så det så.

-D.