När jag släpade mig upp ur bädden imorse gick i vanlig ordning ner till mor för att dricka kaffe i skenet av tända ljus och lyssna på lite lugnande musik, ljusen var tända och musiken var på, men inte kaffebryggaren.
Så jag ställde mig och laddade den och slog sedan på knappen, men den jäveln började inte lysa eller göra sitt gurglande ljud, då utbröt paniken i kroppen, jag gav ifrån mig ett mig ett svagt, gällt ångestfyllt "Neeeej, neeeeejjj!". Morsan började garva och var väldigt road, hon hade aldrig hört ett sånt panikslaget ljud förut för att en kaffebryggare inte ville starta och fnissade fram att "sladden är inte i". Problemet löst, stoppade i kontakten och så funkade den fin, fint igen. :)
Men nu sitter jag och försöker förbereda mig mentalt.
Jag och mor ska alldeles strax upp till mormor och morfars hus, så att jag får se det innan det rivs till grunden, vi ska passa på att plocka ut lite saker när vi ändå är där.
Ursch, det pirrar i hela kroppen, jag har inte sett det ännu, bara utsidan lite snabbt när man åker förbi på vägen in till stan. Men jag måste dit, jag dras dit av någon anledning, jag behöver nog se det, och om jag inte går in och tar en sista titt på det vet jag att jag kommer ångra det när det väl är borta.
Så nu sitter jag, mor och min morbror robert och dricker en kopp kaffe innan jag och morsan åker upp och robert stannar kvar hos dante.
Wish me luck.
-D.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar