Så där ja, nu har jag hjälpt mor med att få ut granen, ätit frukost, duschat och sminkat mig, och tar nu en liten kaffepaus innan jag drar med mig dante ut i backarna för lite pulka-åkning. :)
Av någon anledning kom jag och morsan in på en diskussion om "Flashback-forumet", då säger hon "Just ja, jag såg ett inlägg om dig där!".
Jag vart först lite skraj, att vara ett ämne på flashback brukar ju aldrig tyda på något positivt, men jag hade faktiskt fel.
Strax efter att mina nu saliga morföräldrar gick bort fick jag ett mail på facebook av en gammal vän, då jag inte hade loggat in på några dagar efter händelsen och rensat min logg vart han orolig och trodde att det var jag som gått bort i branden. Så ämnet på flashback handlade om att han eftersökte information om det verkligen var jag som gått bort, och det med en uppriktig respekt för de bortgångna redan innan han visste hur det låg till.
När jag loggade in på facebook några dagar efter deras bortgång trodde jag att nu är väll mailen begravd i kondoleanser. Jag hade jävligt fel ska jag säga, där fanns bara ett mail, från "G". Du visade verkligen en uppriktig, genuin oro och medkänsla för mig och mina morföräldrar, och jag tror inte jag tackade dig tillräckligt för den omtanke du visade, jag var fortfarande i chock.
Men nu när mamma visade mig inlägget på flashback så kom jag och tänka på det mailet, och hur mycket det betydde för mig. Du bor så fruktansvärt långt bort, och det var så enormt länge sen vi sågs sist, och ändå så fanns just du där när ingen annan gjorde det, och det med en uppriktig oro för mig och mina nära och kära.
Tack till dig, du kan nog inte ens föreställa dig hur mycket det betyder för mig och jag kommer aldrig att glömma det. ♥
Sedan dök det ju naturligtvis upp fler kondoleanser, och jag tackar alla er som stöttat, och fortsatt stöttar oss i vår sorg!
Nu har jag nästan druckit upp kaffet så nu ska jag bege mig ut i snön med min son. Ha en fortsatt bra dag allesammans.
-D.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar