På eftermiddagen kom min överaktiva syster upp, hon stod helt plötsligt bara där i dörröppningen med sina ledsna hundögon och var alldeles rödgråten. Det såg verkligen ut på henne som att någon mer dött, tack och lov så var detta inte fallet, hon hade bara vinkat av fästmannen till spanien och det kändes tydligen... inte alls bra. :) Jag kokade lite te och visade henne de nyupptäckta albumen, och ja, det gjorde ju inte direkt saken bättre, men hon fick ju tänka på något annat än fästmannen en lite stund åtminstone.
När mamma kom hem från Nora efter att ha köpt nya album att sätta fotona i brast det igen för henne, så hon gråter hejdlöst och gastar samtidigt "Jag är sååå meeesig!", det har inte varit en lätt dag för lilla lina inte. :)
Men allt vart bättre när hon fick sitta i köket och väldigt, väldigt falskt sjunga med till alla möjliga hemskheter till låtar under tiden mamma lagade mat och var nära en hjärnblödning. (Haha, och så säger dom att det är jag som har adhd!) Men sen spelade lina "Im gonna be, (500 miles)" med "The Proclaimers", och då vart det jävlar i mig fart i familjen malms kvinnliga befolkning, både jag, lina och mor stod och vrålade med till låten för allt vad vi förmådde och tog banne mig i ända från tårna, det lät i n t e bra, det var en falsklåtande allsång, men det var skönt att få släppa lite på trycket. :)
Efter en jättegod måltid med mammas nya recept på köttbullar med tomatsås och penne, frågade jag om vi alla skulle ta en promenad. Dom såg faktiskt lite tveksamma ut när ögonbrynen for upp och dom tittade frågande på varandra, och svarade sen lite halvhjärtat "Jaa-a-e, det kan vi väll göra."
Sagt och gjort, i med ungen i overallen, på med selen på hunden som jag först lyckades sätta upp och ner, och väldigt varma tennis-skor på lina, (sarkasm) och sen bar det iväg i riktning mot gyttorp`s stallet, dante sprang tametusan hela vägen runt den långa biten i tappra försök att undkomma sin egen skugga och tävla med den 16-åriga rekordlata hunden.
Den här kvällen har bjudit på mycket skratt och galenskaper, det är allt tur att man har en sån galen, härlig familj, det tackar vi och bockar för! :)
-D.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar