One down, only two to go.

En film avklarad i sällskap av en skål popcorn med smält smör och en kanna citron-lättdryck. Inte illa, inte illa. Men nu tar jag en paus från filmtittandet för att att dricka lite kvällskaffe och göra ett försök att bli av med det popcornskal som envist kilat sig fast i min hals, men alla mina försök har resulterat i våldsamma kväljningar så nu börjar jag ilsket förbanna mitt val av filmsnacks. Grrr...

 

 Efter middagen fick jag övertala dante till att öva på att skriva lite, min lillasyster vart lite förnärmad över det faktum att inte hennes namn fanns med på hans senaste skrivövning som ni kan se längre ned i bloggen, så nu har jag åtgärdat den lilla missen. Så här får du lina, en hel sida, bara med ditt namn som han så fint skrivit. Satisfied? :)

 

Men för i... hur svårt ska det vara att få loss det där vassa lilla aset?!

Jag har druckit, halsat och gulpat i mig allt drickbart jag lyckats komma över, harklat och hostat, men inte vill den lossna för det inte, no sir. Man vet ju att man haft det otaliga gånger tidigare, men jag kan inte dra mig till minnes hur i hela fridens namn man vart av med det.

"Popcorn is the Devil!" som Mama Boucher i "Waterboy" skulle ha sagt.

Nu ska jag sluta tråka ut er om mitt förbannade popcorn-skals tjafs, för tillfället.

But i`ll be back!

-D.